Vi gjorde det, vi kom ut, vi har provat, vi har lärt oss, vi har njutit, fått tuppjuck, idiotförklarat mig själv, skrattat å bara vart oss!
I söndags gick vi iväg.
vi trotsa värmen och packa vagnen, spände för Alex å koppla Bandit, sen gick vi. Ut på E20 och mot grusgropen, och in i skogen. Valde denna plats av flera olika anledningar.
1) Det är nära hem, ca 1,5 km.
2) Det ÄR sand i hela skogen = mindre brandrisk samt nära till släckning om det skulle te sig riktigt illa
3) Man får vara ifred
4) Finns en liten byscha med vet som jag får kidnappa några klabbar om det krisar.
5) Det är nära till både fabrik och bostäder.
Kort fakta om grusgropen.
Det är från början en ”naturligt grustag” som idag inte används längre och har därför planterats tall för att binda sanden och minska vittring samt att det blåser bort. Sanden har används bla till Larv Cement, cementfabriken som ligger precis bredvid. Fabriken är fortfarande aktiv även om men den ser övergiven ut sen 150 år sedan. Vart de får sin sand från idag vet jag inte och inget ja tänker lägga någon energi på att ta reda på heller. Det finns även en väldigt fin och välskött crossbana som är ganska populär. Utöver crossbanan, den lilla byschan med ved till deras grillplats är hela grustaget öde. Har även fått reda på att den nya sträckan på E20 ska byggas igenom grusgropen.
Vi har vart där många gånger och bara promenerat, kollat ifall det finns någon väg utöver att gå på E20 till ”kojan”, vart alla småvägar tar vägen osv, hundarna tycker om att gå där för det varierar väldigt i naturen, allt från mjuk sandstrand till enorma stup. Tallskog, blandskog, mossa, gräs å sten. Djuren som bor där, de vilda är så pass ”tama” att de bryr sig inte om att man går där med hundarna, de struntar i om du sjunger, väsnas, ropar, visslar eller om en nyfiken valp får ren panikattack av att haren VAKNA när han nosa på den och gjorde en harlycka å titta på Bandit som trodde världen hade exploderat under nosen på honom. Sitter du å njuter av fåglarna som sjunger så räkna med en å annan hare kommer fram å hälsar, eller ett rådjur som går förbi eller den retliga lilla räven.
2 år av misstro.
2 år av planer, inköp, byggen, tankar, slutmål, app för planerade etapper, lösa problem som uppkommit under tiden, orken, kroppen å det privata livet.
Vi skulle ha redan vart iväg redan, allt va klappat och klart, va bara det sista på vagnen kvar innan livet kom i vägen i vintras och hela mitt liv vändes upp och ner på en halv sekund. Mycket av mina saker blev stulna, ingen inkomst och börja om på noll, Igen!
Men min räddning kom i våras, Charisteas Urax, Bandit, som vände rätt mitt liv igen, han gav mig ännu en anledning till att fortsätta att sätta den ena foten framför den andra. Vi har Alex, min pappa, Moffar som vi kallar honom, min högst älskade son, som har trott på mig, som gett mig ännu en anledning till att ta större kliv och ta i från tårna i varje steg. Jag älskar er mer än va syret är viktigt för min existens. Utan er hade jag aldrig klarat av livet, men nu sitter jag här, med ett fånigt flin på läpparna å skriver.
Testnatten, med allt va det innebar!
Men åter till solonatten, våran testnatt, handla enbart om att ta steget från planer, tankar å drömmar till att faktiskt GÖRA DET! Är inte många som har trott på det jag har sagt och planerat, det tog mig 2 år innan jag kom så långt i planerna att jag tillbringa natten UTE! Helt ensam med enbart Alex och Bandit som sällskap, en kass powerbank till telefonen, katastroferna, lyckoruset av att lyckas, skrattattackerna, mättnadskänslan efter lyckad matlagning, stoltheten när jag vaknade, värmen, regnet å kylan från natten.
Jag kom fram efter vi körde i bröt (välte vagnen) tre gånger, under den lilla sträckan på E20 blev vi fotograferade, hejade på, blinkade helljusen, vinkande barn, lastbilar som väjde över till fel sida av vägen av ren artighet, bilar som höll på att vingla ner i diket då chaufförer vände sig om efter de passerat, tummen upp, en äldre dram sken upp som den första riktiga vårsolen när hon såg oss, människor som jag har haft en ”ansträngd bekantskap” med som plötsligt både hejade, vinkade, sakta ner, å till och med LOG mot oss!
Är nog inte så vanligt att se ”fäferexpressen” på vägen å speciellt inte med en surfande valp på vagnen. Men varför vara som alla andra? Många gör liknande resa men på VINTERN med pulka, men jag ska göra det året runt med antingen vagnen eller pulka. Det är planen i alla fall. Sen om jag kommer lyckas är en annan sak. Med tanke på det tog mig 2 år innan jag tillbringade första natten ute. Sen är det så klart kroppen som ska både orka och hålla. Mer om det i annat inlägg.
När vi kom fram.
Efter ytterligare två brötolyvkor så kom vi fram. Jag valde en plats som va avskiljt men ändå nära till både ved och människor. Tror vi va ca 1,5 km hemifrån. Kan knappt säga det va en promenad men ville vara nära hem ”i fall om att” det händer något.
Först fäste jag upp en ”löplina” till Alex då han kan få för sig att helt plötsligt bara försvinna. Efter det så kom sockerkaksformen fram. Det är en riktig form som jag använder som vattenskål. Efter vattenpaus för båda killarna så montera jag upp UV-tältet. Tänkte det räcker till Alex som vind och solskydd, han är ändå van att sova ute på balkongen nu när det är så varmt. Ner med tältpinnar i både tältet å vattenskålen, fram med sovtäcket och tjockare madrass, bädda så mysigt. I ca 2 sekunder såg det skapligt ut tills Bandit fick fnatt och rejsa runt i tältet.
Nu va det min tur, gräver fram hammocken och funderar på va vart jag ska hänga upp den. Konstaterar att instruktionerna inte stämde överens med produkten. Inte ett enda ord om HUR man ska göra fanns utan det va kass fotostatkopia av någon form av bilder. Aja, bara att försöka ändå och hoppas på det bästa. När jag klurat ut med hjälp av ”bilderna”, kunskap sen tidigare å rent logiskt tänkande fick ja upp hammoken. Försiktigt och väldigt nervöst satte jag mig i den, va nästan hundra på att det skulle gå sönder men tji fick ja. Va så skönt att ligga där å gunga så jag SOMNADE. Mitt på dagen, ca en timme försvann. Nästa grej va sovsäcken. Inga konstigheter med det.
Magen börja kurra så det va fram med födelsedagspresenten jag fick av Moffar. En liten bordsgrill med lock. Startar upp en eld med hjälp av tändstål, kottar, grenar, pinnar och annat brännbart. Ingen kol eller tändvätska. Vänta in en lagom glöd, på med två marinerade kycklingfiléer, plocka fram potatissallad och försvann in i min bubbla. Grillen funkade över förväntan och jag är mer än nöjd över den, tack moffar.
katastrofen kom!
När jag hade ätit mig mätt så tänkte ja att jag lägger mig och läser en stund. Så fram med boken å försökte ta mig upp. Upp kom jag men lika fort ner igen! Hade ändå rätt om att det skulle gå sönder. Men det som gick sönder va ändå inte själva hammocken utan det va trädremmen. Den man fäster runt trädet och sedan i hammocken. Remmen är sydd med så öglor som man kan fästa karbinhaken i för att få önskad spänst. Skrattar högt åt det komiska med att jag hör hur första sömmen brister och de resterande sömmarna brister som ett smatterband. Så upp och fixa till det på annat sätt och sen trassla sig in i hammocken igen i hopp om att den andra remmen går till samma öde. Lättad över att det BARA va en rem som gick sönder började jag njuta av kvällen med att varva med att läsa och införskaffa mig ett konto på Tiktok.
Natten kom.
När det va dags att inta kvällsmediciner, äta kvällsmat, mata hundarna, fundera på hur ja skulle lösa natten med Bandit. Passa jag på å prova ”myggmaskinen” Thermocell tror jag det stavas och gav överraskande bra resultat.
Varken Alex eller Bandit va nämnvärt hungriga men lät maten va framme till Alex under natten. Som sov i löplina med god räckvidd till mig ifall det skulle vara något. Bandit våga jag inte binda upp så han trasslade ja in i hammocken. Kan säga att han va mer än nöjd å stenslockna på mindre än 30 sekunder. Jag va inte kompis med sovsäcken men lyckades ändå trassla mig in i den med en sovande valp på mig.
Jag vakna under natten 2 gånger av att jag va kissenödig. Underligt att jag vakna kissenödig just denna natten men aldrig andra nätter hemma/borta. Kan det vart en valp som skalla blåsan på mig? Låg kvar så länge ja kunde i hopp om att få slippa gå upp, det va ändå ”kallt” utanför min vintersovsäck. Som för övrigt är till för komforttemperatur +1° och inte en +14° ljummen sommarnatt med en valp i famnen. Jag fick ÄNDÅ ”cold butt syndrom”. Så det blir till att träna mer på att både hitta liggläge men även lära mig att hänga upp mattan rätt. Är ändå tacksam över att jag va ensam för annars hade sällskapet haft otroligt roligt åt mina olika försök med att komma in i sovsäcken, i mattan och lyfta upp en valp utan att ramla ut igen. På något magiskt sätt lyckades jag ändå med detta. Och jag ramlade inte ur heller.
Morgonen.
Vaknade av att Alex tyckte att nu va det dags att gå upp. Han hade sovit i tältet på den tunnare sovtäcket och han hade inte trasslat in sig heller. Inte de två gånger jag vakna av att behöva gå upp och kissa. Morgonen löpte på ganska problemfritt. Koka havregrynsgröt på min hemmagjorda luffar-spis. Kokade vatten för att diska och tvätta av mig lite lätt. Va ändå bara en natt hemifrån. Grytan kommer från ett fondey sett jag hitta i mitt förråd. Passa super till min lilla spis och även alkoholbrännare som jag ska prova nästa gång. Både grytan och brännaren är helt nya. Men hade inget passande lock till grytan så det får bli ett hemmafix det också.
Moffar ringde och tiden försvann, kände att temperaturen sjönk och det börja blåsa upp. Kollar väderleken på telefon och det skulle visst bli regn, men inte för en på kvällen. Men jag började packa ihop. Att få i en tjock sovsäck i ett litet fodral va ju inte lika lätt som att ta ut den. Men i kom den. Nästa va att få ihop hammocken med linor i en ännu mindre påse va en utmaning i sig. Även där lyckades jag utan några större incidenter. Nästa va hundarnas del så det veks ihop sovtäcke samt madrass. Knöla ihop tältet, fiska upp tältpinnar ur mossan och vika ihop stötstängerna som skulle i en ännu mindre påse!
Börja känna en liten inre stress om att försöka hinna hem innan regnet då det märkbart sjönk i temperatur medans ja packa ihop. Och när vi väl kom ut på vägen och gick hem så flöt det på bra. Alex lyssnade relativt bra på mina röstkommandon. Bandit började inse att vagnen äter inte små valpar om man går bredvid den. Men att ligga på den går super, även om det går i bröt. Och efter jag lämnade kylväskan vid porten och gick till garaget, satte nyckeln i låset och vred om, ja då kom de första dropparna.
För övrigt!
Som du ser så använder jag vedeldat, både i grillen men även spisen. Sen har ja både dessa ståendes på vagnen som är byggd i plyfa som är klädd i bilklädsel. Ändå brann det inte upp. Varför? Jo som du ser så har ja en matta under spisen men även grillen. Denna är ”brandskydd” då den brinner inte. Sen ser du även att jag har en brandsläckare ståendes i närheten. Utöver dessa två säkerhetsantagande hade jag med ca 15 liter vatten och som jag nämnde innan, hela området är ett sandtag.
När vi gick därifrån så va det enda som syntes att det vart någon där va efter hundarna som legat på marken, Små grävgropar då Alex gräver en ligg grop för det är svalt och skönt. Märken efter hundarnas tält och lite aska och kol efter grillen/spisen. Målet är att det ska bli så lite åverkan på området och att ja försöker lämna stället i samma skick som när jag kom.
